Västra Nyland/Pia Maria Flodin 6.8.1989

På bockjakt i snappertunaskog

EKENÄS. En mager jätte står plötsligt mitt på körbanan med höjda armar. Man skulle tro att han försöker dirigera trafiken, eller att han åkallar den Allsmäktige, men istället vill han veta huruvida hans medtrafikanter är på väg till Offerlunden. När lunden är funnen återstår för Ior ännu att finna bocken. Eller bockarna. De av guld. De lär vara två till antalet.

Eller egentligen tre. Enligt Ior Bock skall den tredje bocken finnas i ruinerna av Kajaneborg, som numera är mer eller mindre omvandlad till motorväg. Den tredje guldbocken intresserar emellertid inte Ior för närvarande.

– När vi grävt upp de två guldbockarna här i Offerlunden så kommer museiverket självmant att gräva upp den tredje i Kajana, menar han.

Huruvida Ior Bock och hans sekt Positive Foundation skall få tillstånd att gräva upp de två potentiella bockarna i Offerlunden är ännu oklart. På lördagen, då han och Positive Foundation hade inbjudit världspressen och den lokala, jämte Snappertunaborna, till ”officiell diskussion” i Offerlunden, framhöll han att Snappertuna församling som äger marken där offerlunden är belägen har ställt sig positiv till att Ior och hans gäng börjar gräva efter bockarna. Men först måste museiverket ge Snappertuna församling tillstånd till utgrävning.

Ior Bock säger sig behöva guldbockarna för att få tillträde till ett eventuellt Lemminkäinens tempel som han nu håller på att söka sig fram till genom att spränga i Gumboberget i Sibbo. Enlig Ior Bock har sprängningarna tills vidare gått planenligt, med undantag för vissa byråkratiska svårigheter i förhandlingarna med museiverket.

Han påstår sig hittills ha funnit allt det som han som barn fick berättat för sig att skulle finnas i berget.

Orsaken till att Ior Bock först nu har tagit itu med att leta efter guldbockarna och templet, är den att Bocksagan så att säga blev offentlig först 1987. Före det måste den hållas inom familjen och varken bockar eller tempel fick omnämnas för personer utanför familjekretsen.

På lördagen kunde sektmedlemmarna endast besviket konstatera att varken Snappertunaborna eller representanter för AP, Reuter eller Tass hadedykt upp för att diskutera bockarna. Vad Snappertunaborna beträffade så firade de säkert hellre sin dag på fornmarknaden vid Raseborg än mitt i djupa skogen.

Pia Maria Flodin