Hufvudstadsbladet/Staffan Bruun 25.4.1986

Ior Svedlin guidar igen på Sveaborg

I måndags kom Ior Svedlin hem från sin årliga sex månaders sejour i Indien. I bagaget hade han ett nytt fräscht program för turisterna på Sveaborg. Svedlin återupptar sina guidningar i maj.

Sedan 1974 har Ior Svedlin tillbringat varje vinter i sin lilla fiskeby Goa på den indiska ostkusten.

– Här förbereder jag sommarens program på Sveaborg. Varge år tar jag med mig tjugo kilo böcker om 1700-talet för att läsa in basmaterial. Jag har redan ett imponerande bibliotek i Goa. Jag lämnar alltid böckerna efter mig i stora lådor.

I Goa bor 400 indier, Ior Svedlin och en handfull andra konstnärer från USA och Västeuropa som under vintern vilar upp sig.

– Inga tidningar, varken radio eller TV når Goa. Vi är lyckligt omedvetna om vad som händer i världen utanför. Först hemma i Finland får jag veta om oroligheter i Punjab eller andra delar av Indien.

Stöldgods

På grund av sin isolering var Ior Svedlin länge omedveten om den publicitet han själv, men framför allt hans villa i Gumbostrand råkade ut för i höstas.

Sibbopolisen grep då Iors hyresgäst som stulit i grannvillorna. Stöldgodset sålde han på loppmarknad.

– Någon gång i vintras fick jag ett urklipp ur Hbl med posten till Goa där hela historien var beskriven. Det var inte alls trevligt att på det sättet bli störd mitt i en lugn och behaglig tillvaro. Jag oroade mig länge om vad som egentligen hade hänt.

Ior Svedlin berättar att hyresgästen på sommaren hade varit utan bostad.

– Jag kände honom sedan gammalt och sade att han får bo i villan mot att han sätter trädgården i skick. Han behövde inte betala någon hyra.

Hyresgästen ströjobbade som discjockey och programmakare på Radio City.

– Men det blev han inte rik på. Då jag for iväg till Indien fick han för sig att också han skulle åka till Goa. Han lovade börja spara och komma efter.

– Men tydligen gick det inte så bra. Mannen var helt utblottad då han för att hålla huset varmt stal ett värmebatteri av grannarna. Oljan hade tagit slut.

– I det skedet måste det ha sagt knäpp i killens skalle för. Enligt polisen började han systematiskt gå genom sommarstugorna i trakten och stjäla föremal som han sålde.

Ior Svedlin säger sig tycka synd om sin hyresgäst.

– Samtidigt är jag olycklig over att grannarna fått lida för min skull. Hela affären känns väldigt obehaglig.

Frilansguide

Ior Svedlin viftar bort hela stöldhistorien.

– Jag vill prata om nånting trevligare, om Sveaborg och 1700-talet.

Sedan år 1968 har Ior Svedlin jobbat som guide på Sveaborg. 1969 anställdes han av Ehrensvärdsamfundet.

– I sexton år har jag tagit hand om turisterna. Jag repeterar in årets program varje vinter i Indien. Jag är utbildad skådespelare som ger en ny föreställning varje år. Så uppfattar jag mitt jobb. Därför återkommer många av turisterna varje år för att se mitt nya program.

Ior Svedlin är i år frilans, sin egen guide. För något år sedan skar det sig mellan honom och Ehrensvärdsarnfundet. Nu representerar Ior bara sig själv.

– Byråkrater på högsta nivå har beslutat att rätten att presentera Sveaborg inte enbart tillkommer samfundet. Ior Svedlin får också göra det, säger Ior med ett triumferande leende.

Det enda han oroar sig över är papperskriget.

– Tidigare stod jag nere vid färjan och mötte turisterna. Nu måste man boka mig på förhand. Då jag kom hem från Indien hade redan många grupper hört av sig på förhand och beställt mig.

Ior Svedlin ger grupperna en räkning på 20 mark per gruppdeltagare. Sedan hoppas han också få betalt.

– Tio mark till mig, tio mark till staten. Det är systemet.

– Med pengarna som kommer in ska jag försörja mig sex manader i Indien. Livet där är billigt. Jag betalar 30 mark i månaden i hyra för ett litet hus. För maten går det cirka fem mark om dagen. Men då äter jag räkor, krabbor, haj och svärdfisk som jag själv är med om att fånga.

– Livet är skönt, framför allt när man som jag lever två liv...

Staffan Bruun